Dagboksutdrag #4

Det känns som om regndropparna missar mig nu, ändå var allt bättre förr. Jag önskar att du kände mig nu, så som vi kände varandra då. För vi blev aldrig vänner, vi blev främlingar med minnen. Det gör ont att tro att du glömt det jag alltid kommer komma ihåg och minns det vi aldrig gjorde. Jag saknar dig mer än vad jag någonsin älskade dig och jag behöver dig mer nu än vad jag ville ha dig då.

 

Dagboksutdrag #3

Vad jag än gjort, har jag alltid glömt att glömma dig. Men att försöka glömma någon du älskar är som att försöka minnas en person du aldrig mött. Det sägs att man måste förlåta för att glömma och glömma för att känna igen. Så idag glömmer jag han som glömde mig och allt han någonsin gav och minns vad jag aldrig någonsin fick. Så om du en dag saknar mig, glöm inte att det var du som lät mig gå. För det är det enda jag kommer minnas när jag möter han jag ännu inte mött och allt börjar om på nytt.

 

Det gör ont att inse ibland.

För att han är allt jag inte vill ha, men precis det jag behöver. Och för att han är allt det jag vill ha, men någon jag aldrig någonsin kommer att få.

 

Någon gång, för rätt länge sedan.

Hur övertygad jag var om att du inte skulle bli någon jag behövde sakna. Hur jag avskyr att du visar dig precis när jag glömt hur du ser ut. Men ändå vet jag att jag behöver dig, mer än vad jag vill ha dig. Antar att du ville visa mig hur lätt det är att älska när man är ensam. Men varför är det så svårt när man är redo?

 

Någonstans mellan kär och lek.

Att det är den som bryr sig minst som håller i alla trådar och att det är den som bryr sig mest som fäller flest tårar.

 

Tiden innan oss

Någonstans på vägen till att två blir till en, ska man ge bort sitt halva jag. Så jag antar att det inte är så konstigt att det gör lite ont ibland. Hälften så stor, med dubbelt så mycket att känna för. Gladare än någonsin, men räddare än aldrig förr. Ogillar att inte våga blicka framåt, men älskar att blicka åt sidan och ha Honom där.

 

Ända sedan vi släppte taget om varandra.

Det är som att jag faller och väntar på att någon ska ta emot. Som att jag råkar snudda i någons famn ibland, men faller ganska snart igen. Rädslan för höjden har tagits över av rädslan att aldrig tas emot. Tänk om man tvingas falla för alltid?

 

Så fint.

 

Dagboksutdrag

2009-09-15: Hur vi låg där och viskade kärleksord till varandra i natten, och nu hör han inte ens när jag skriker. Jag förundras över hur någon kan vara borta, men ändå vara överallt. Jag vet inte längre skillnaden mellan att sakna det vi hade eller bara sakna honom. Jag vet bara att jag gör det, och det gör så himla ont.

 

Playlist - Kiss me now


Var förvånansvärt många som valde att följa min gamla kärlekslista. Har knåpat ihop en ny liten lista nu, kiss me now.

 

Kärlekslista



Här får ni en spotifylista av mig, "For all lovers" heter den.


 

Vem är han?

Att det ska vara så lätt att älska första gången, så svårt att sluta och nästan en omöjlighet att göra det igen. Det är som att man faller livlöst, utan någon tanke på att det kanske inte finns någon som tar emot. Tills han släpper taget och man faller igen, och bara den som fallit från dessa höjder vet hur ont det gör. Man var orädd av sin ovisshet och nu är man rädd av sin vishet. Det är som att man gömmer allt man någonsin kännt när man tvingas sluta älska någon. Så djupt inom sig att bara han som förtjänar det komma hitta allt igen.Jag undrar bara om sin första kärlek, är den första man någonsin älskat, eller bara den första som fick en att känna. Att han gjorde någonting redo inom en, till för att älska någon annan.

 

Min krönika




Nu har min senaste krönika publicerats. Om ni vill läsa den, gör det här. Kramis!

 

Dåtid

Satt och bläddrade igenom mitt eget arkiv häromdagen. Insåg hur vacker min blogg var. Jag kom ihåg hur mycket jag satt och beundrade mina bilder, för att de inte bara handlade om kläder, utan så mycket mer. Jag gillar inte hur vintern begränsar mig och min kärlek för skapande. Jag vill inspirera er och att allt ska innehålla kärlek. Det ska inte bara vara ett kort, taget på samma plats, bara för att jag måste något. Jag kanske borde flytta hem igen, allt var mycket finare då. Tror jag ska slänga mig i en snödriva imorgon utanför min mammas hus och lära mig älska snön. Bjuda er på något vackert, igen. Puss på er!

 

Smile now, Cry later

För första gången i mitt liv tror jag att jag förstått betydelsen av att gömma sina känslor bakom ett leende. Då man låter sin enorma osäkerhet döljas med toner av det motsatta.  Då ett felsteg kan betyda allt och vackra ord helt plötsligt ingenting. När en yta kritiseras med fler ord än en roman och det inom inte ens värt en andning. Då en dröm ska bli till verklighet men tårar skymmer sikten. När man önskar att tiden inte räckte till för att tänka, för då märker man att sin nya önskan är sin gångna verklighet.

 

Tänk om kramar vore pengar

Ibland önskar jag att jag levde i en värld bortom all denna ytlighet. Att den vackraste accessoaren vore ett leende, den vackraste egenskapen vore sårbarhet och den största förmögenheten sin kärlek. Jag kan vara en sådan som gråter åt det någon annan skrattar åt och den som vill kramas när någon annan pekar.  En som känner sig vilsen bland höjda huvud och sneda blickar och är aldrig så säker som i en annans famn. Här sitter jag dagligen och delar med mig av min yta, den jag tjänar pengar på. Tänk om man kunde tjäna pengar för att vara bra på att kramas också? Då hade jag gett er tusen sådana istället, även fast ni inte vill ha dem. Kram!

 

Att han är din dröm, men inte din verklighet.

När varje hjärtslag smärtar för att du känner så himla mycket mer än du borde. När du innerst inne vet att bara för att han älskar dig betyder det inte att ni är rätt för varandra. För ibland är orden inte varma nog för att hålla kylan borta och när det kommer till kärlek gäller det att hitta han som torkar dina tårar, inte han som skapar dem. Men om vi någon gång vaknar upp, då vill jag ligga där för evigt.

 

Tänk om man ångrar sig, sen ångrar sig igen.




Ibland vill jag bara andas. Leva ett normalt liv för en stund, bortom media, kritik och ytlighet. Ligga ihopkurad och känna att jag vill stanna där föralltid. Kanske tänka på någon annan, eller någonting annat. Hur hårt man än försöker blunda för de som inte uppskattar vad man gör, måste man våga titta ibland för att kunna fortsätta och se framtiden. Jag lever för det här, men när andra inte tillåter mig blir det svårt att göra det med hjärtat. För er som älskar det jag gör, var inte oroliga, ni kommer få andas mig en lång tid framöver. Men för er som inte älskar det, kan ni snälla låta mig få göra det?

 

Rädslan att öppna upp sig.


Sitter och skriver på min nya krönika som ska handla om rädlsan att öppna upp sig för någon.

"När rädslan för att våga känna igen blir större än viljan att älska".

Somliga vågar inte känna alls. Andra vågar känna, men inte säga det högt. Samtidigt som någon annan sagt det, men aldrig vill göra det igen.


Jag klädde av mitt hjärta naket och lät mina känslor blottas inför honom, och jag antar att det är där sårbarheten skapas. När kärleken vissnar och du lämnas naken kvar i ett mörker av ensamhet. Jag hade aldrig känt mig ensam, men det var väl för att jag aldrig tidigare hade älskat.

 

För hjärtat växer också med åren


Första gången jag sa att jag älskade honom var för att han tänkte lämna mig. Sista gången han sa att han älskade mig menade han det inte. Det är beudrandsvärt det där, att vi kunde älska varandra så mycket utan att vi visste vad det betydde. Han kunde inte älskat mig bättre tänkte jag och grät, nu vet jag inte ens om det var kärlek. Hjärtat växer också med åren.

Playlist: Too High

 

High on you


Jag satt och funderade på den där känslan man känner då man saknar någon bara några sekunder efter man pussats hejdå. Ett andetag senare kom jag på att det var kärlek.

Spotify: High on you

 

Nu är min krönika publicerad


Famn i famn upptäckte vi vad kärlek betyder. Att en person med kyssar, värme och vackra meningar som redskap kunde bidra till att man aldrig ville sluta sina ögon. Inte av rädslan för att han inte skulle finnas där när man vaknade, utan för att verkligheten var vackrare än alla de vackraste drömmar.

Han var den som sa ?jag älskar dig? istället för godmorgon och han var den som sa ?jag älskar dig? istället för godnatt. Tillsammans skrev vi kärlekshistoria. Ord bands ihop av värme och varje mening avslutades med kyssar. Han var mycket mer än mina vikta kanter i min dagbok.

Jag hade lovat mig själv att aldrig ge mitt allt till någon, för då skulle jag inte ha någonting kvar om han försvann. Men tiden och hans kärlek lyfte varsamt upp mig i hans famn. Inte ens en tå lät jag snudda i marken. Hade han släppt taget hade jag fallit hårt. Det gjorde han, han släppte taget, men han lät mig inte falla. Han la mig varsamt ned med orden: ?jag älskar dig fortfarande, bara inte på samma sätt som förut?. Och där låg jag och såg honom gå utan att någonsin vända sig om igen.

Läs hela krönikan här.

 

Goodbye my almost lover

Jag hade lovat mig själv att aldrig ge mitt allt till någon, för då skulle jag inte ha någonting kvar om han försvann. Men tiden och hans kärlek lyfte varsamt upp mig i hans famn. Inte ens en tå lät jag snudda i marken. Hade han släppt taget hade jag fallit hårt. Det gjorde han, han släppte taget, men han lät mig inte falla. Han lade mig varsamt ned med orden: ?jag älskar dig fortfarande, bara inte på samma sätt som förut?. Och där låg jag och såg honom gå utan att någonsin vända sig om igen.

 

Den bästa stunden i livet var då han kom. Den värsta stunden i livet var då han gick.


Famn i famn upptäckte vi vad kärlek betydde. Att en person med kyssar, värme och vackra meningar som redskap kunde bidra till att man aldrig ville sluta sina ögon. Inte av rädslan för att han inte skulle finnas där när man vaknade, utan för att verkligheten var vackrare än alla de vackraste drömmar.

Han var den som sa ?jag älskar dig? istället för godmorgon och han var den som sa ?jag älskar dig? istället för godnatt. Tillsammans skrev vi kärlekshistoria. Orden bands ihop av värme och varje mening avslutades med kyssar. Han var mycket mer än mina vikta kanter i min dagbok.

Här har ni ett litet utdrag av artikeln jag håller på att skriva för Nyheter24, kommer nog ändras lite granna men. Den handlar om att bli kär och om att glömma.

 

Love me or leave me

När jag har som minst att göra eller mest att tänka på är det hit jag rymmer. Där jag låter tankarna krypa ur från sitt näste och sedan flyta ut ur mina fingrar i form av ord och meningar. Jag skulle kunna måla hela världen med mina texter och inte lämna en enda plats oberörd, förutom den lilla vrå allt kommer ifrån. Alla meningar, ord och texter hade handlat om en och samma sak. Så egentligen hade det kanske räckt med att skriva - jag vill att du ska bli min.

 

Veckans mest lästa artiklar

Tack för att du är min bästa vän, min älskare, min sambo, min pojkvän och min livskamrat.Veckans bloggtipsVeckans outfits
En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.  http://victoriatornegren.devote.se